Jag vet nästan varken bu eller bä längre. Vad och hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Jag vet att jag vill flytta till N., jag är beredd att flytta, och jag hoppas att Daniel vill bo med mig, men jag vet inte hur mycket och hur ofta han vill bo med mig. Förhoppningsvis vill han bo ihop med mig som sambo, men jag vet att han vill prova bo själv innan han flyttar ihop och jag kan inte säga något emot det. Är det så han känner så måste han få göra det. Jag börjar känna en viss oro, kommer jag verkligen kunna klara av skolan om jag kommer in? Kommer jag hålla måttet och klara av skolan? Hur blir det med lägenheten? Hyrorna är höga och jag har inga pengar till hyra och det finns nästan bara 2or ute nu och jag behöver nog bara en 1a. Vet inte hur det här kommer gå. Det enda jag tänker på är att jag vill komma in på skolan, få inreda en lägenhet själv med hjälp och få bo ihop med Daniel så mycket jag kan. Känner hur jag vill allt det här, men att det finns en oro inom mig.. Jag vet vad jag lämnar bakom mig, familjen, de s.k "vännerna", landskapet. Men jag försöker allt vad jag kan för att känna mig självständig, att jag ska tänka på vad jag vill inom mig och inte stanna här i S. bara för att min mamma eller pappa vill det. Pappa förstås är väl lite inne på min sida, att jag ska flytta om jag vill (vilket jag vill för att jag tycker om staden och för att jag vill vara nära den jag älskar), medan mamma tror och tycker att jag ska stanna kvar i S. och plugga något här. Att säga mot sina föräldrar är bland det svårare som jag vet. Känns som på något sätt som att jag sviker dem, men alla föräldrar som har barn i min ålder måste väl vara beredd på att släppa taget och låta oss flytta ut? Men de kanske ser de att det är som känsligt eftersom jag är minstingen, "Lillålla" som pappa brukar säga. Men samtidigt så måste de se till mitt liv, min utbildning och min kommande karriär... Jag vill flytta, vill bo nära Daniel, det är ett stort steg som jag väljer att ta, men han är helt klart värd det.

     Daniel, jag vet att jag har sagt det ofta och jag säger det igen; jag älskar verkligen dig av hela mitt hjärta och jag vill dela mina dagar med dig. Du är allt jag vill ha och allt jag behöver. Du är den person som får mig att känna mig trygg och säker, älskad, uppskattad och så mycket mer. Du vet att du lyser upp min vardag älskling och det är dina fina egenskaper som jag älskar + att du är j**ligt sexig älskling<3 (Speciellt på bilden som jag inte få lägga in på min blogg) hihi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter här hemma hos Daniels pappa. Snart ska vi ta och åka hem till hans mamma igen. Blir då att ta en dusch och bara mysa ihop och se film. Tänkte nog kanske handla, beror lite på eftersom jag måste ha med mig lunch imorgon, men det blir nog då att...

Alla bitar börjar falla på sin plats nu. Just nu läser jag PBL i Linköping och det funkar ganska bra, även om alla känner sig vilsna och inte fattar varför vi läser detta och vad det ska vara bra för. Men jag tycker att det är intressanta frågestäl...

Universitetet är helt annorlunda än vad jag trodde, men på något sätt så funkar det ganska bra. Just nu läser vi PBL och det funkar ganska bra, men alla säger att det är flum och att man inte fattar nått, men hittills går det ganska bra. Kan vara för...

Idag firar jag och Daniel 11 månader ihop- tänk vad tiden går snabbt ibland och hur mycket vi har hunnit vara med om dess 11 månader. Nu är det bara kvar 31 dagar och sen har vi varit tillsammans i ett år. Undra hur vi ska fira det, blir nog jag som ...

Skolan har börjat och vad händer direkt när man börjar om skolan eller arbetet? Jo, alla blir förkylda. Sitter här med rinnande näsa, hosta och huvudvärk, men jag har inte tid att vara sjuk! Det är mycket med att veta var man ska vara, lektionssala...