Trodde inte mina öron när jag hörde mitt namn ropas upp.

35 personer inne i ett rum, bara 6 personer kommer gå ut ur detta rum med ett leende på läpparna och en av de 6 personer var jag.

Jag kom in på det program som jag ville gå, kunde knappt fatta det.

Nu ligger jag här på Dannes säng, orkar egentligen inte skriva så mycket mer än såhär, känner hur hela kroppen är trött efter denna vecka och helg och kommer vara ännu tröttare efter denna vecka med plugg, problem med foten och letande efter lägenhet.

Hoppas att alla har det bra.

Ska sova nu, nattinatti.

NORRKÖPING, HERE I COME!!

Ligger här i min älsklings säng tillsammans med min underbara<3 Han läser medans jag bloggar, båda i sina två världar, men när vi tittar på varandra är det som att våra två världar smälter samman om bildar tillsammans en ny och underbar värld. Går inte att beskriva hur underbart det är att vara här dessa dagar, det stärker mig otroligt mycket som person, både psykiskt och fysiskt.

 Igår fick jag veta en grej som slet i mitt hjärta, som gjorde mig besviken, arg, sur och som gjorde att jag fick ångest inatt, som gjorde att jag låg vaken inatt och grät och skakade. Igår ringde jag min studievägledare vid Umeå Univiersitet för att höra hur jag skulle göra nu när uppropet är på måndag samtidigt som jag vid Linköpings Universitet ska ha upprop, som jag också ska på. Hon sa att jag skulle ringa på måndag efter mitt upprop i Linköping och säga hur det gick och sen så skulle jag försöka komma tillbaka så tidigt som möjligt till Umeå. Jag lovade det och vi lade på. Efter 5 minuter ringde min telefon igen, samma kvinna.. Hon sa att jag hade blivit stryken i Umeå eftersom jag had sökt för många poäng, dels för att jag stod kvar som reserv i Linköping. Blev så himla arg och sur, men kände mig mest dum bara som stod där i andra sidan luren och såg ut som ett frågetecken. Men nu är det så i alla fall, att om jag inte kommer in i Linköping så har jag inget att gå tillbaka till.. Så blir i så fall att gå hemma, utan pengar, utan något att göra, utan saker att packa upp.

Men även om jag har varit ledsen och så, så har tån mycket med mina känslor att göra. Det gör ont, har ständig smärta efter operationen som jag gjorde i onsdags och det krävs inte mycket för att mitt humör ska svänga helt och hållet! Men idag är jag glad! Vi ska få skjuts in till stan, sen ska Daniel köpa kalsonger (vilket jag redan påpekade på försommaren..! Tjejer har ALLTID rätt) och sen ska vi se om vi hittar en bra film. Ikväll blir det bara mys med film och äta god mat!

Ska ta och gå och äta frukost, inga ägg tror jag, jag och Daniel måste se upp med dessa underbart ovala och goda små saker.. Mår inte bra av dessa, fråga Daniel sen igår.. Hehehe.

Ha det underbart ni som läser detta. Rebecca och Simon, jag vet att ni läser min blogg. Kan säga att Daniel tackar flickorna för de fina halsbanden och tackar för kortet som ni skickade. Han kan tyvärr inte ha halsbanden på jobbet, men lovar att han ska ha dem på sig på dagarna när han är ledig. Inte idag dock när vi ska på stan, hehe. Om farmor och farfar ringer till er, säg att jag har det bra, orkade inte prata´med dem när de ringde, orkade inte förklara allt med opeationen och skolan och allt det där. Vi ses om ett par dagar, tänkte kanske hälsa på er efter min resa söderut om det skulle gå för sig. Men jag ringer efter helgen och berättar hur det gick. Kram´

Då var man opererad och klar då!

Imorse steg jag upp med pirr i magen och nervösa ben, men allt flöt på. Jag minns att jag kom in i operationssalen, de frågade flera gånger vad jag hette, om jag ville ha lokalbedövning eller om jag ville bli sövd. Valde då att bli sövd, tycker att det var enklast. Sedan sa sköterskan godnatt, jag skrattade och sa, visst, visst. Sen vet jag bara att de väckte mig och sa att operationen hade gått bra, att det inte var någon benröta på tåbenet, men att man var tvungen ta bort en del av tåbenet för att kunna sy ihop skinnet.

Har sedan min operation bara vilat, sa till pappa och mamma att jag inte kände något, sen när jag ställde mig upp kände jag hur hela foten dunkade och jag började klaga direkt.

Men det känns bra ändå, nu är det äntligen över! Nu återstår bara resan ned till Stockholm! Imorgon runt 09.50 (exakt 24 timmar efter min operation) sitter jag på ett plan ned till min älskling<3 Känns väldigt bra, men är rädd att jag kommer vara väldigt slut, kommer ha ont i magen och vara trött när jag kommer fram. Jag känner reda nu hur pillrerna gör att magen blir lite konstig, men ska nog kunna ordna det om jag får äta lite fil imorgon bitti.

Nu ska jag ta och lägga mig och vila och försöka sova, men är osäker om det går när det dunkar så. Men även om det kommer göra ont så är jag glad över att det är bortgjort!

godnatt

Känner hur lycklig jag är just nu!

Fjärilar i magen, pirr i hela kroppen, spända muskler, förväntansfulla tankar.

Har just pratat med min underbara pojkvän, vi diskuterade nästan allt mellan himmel och jord som vanligt. Men det viktigaste som vi pratade om idag var hur veckan kommer se ut för oss båda.

Daniels vecka:

Måndag: spela, städa, fika med farmor och prata med mig

Tisdag: vara med en kompis, spela, prata med mig

Onsdag: spela, laga mat, prata med mig

Torsdag: städa rummet inför att lilla jag ska hälsa på

Fredag: bara mysa framför film, promenad

Lördag: kanske stan med mig och hans mamma

Söndag: bara mys med film

Min vecka

Måndag: fick brev om kallelse (överlycklig), prata med Daniel

Tisdag: prata med Daniel, städa, pack väskan

Onsdag: operation, prata med Daniel

Torsdag: flyga till min underbara älskling

Fredag: bara mysa framför film

Lördag: kanske stan med Daniel och hans mamma

Söndag: bara mysa framför en film

Jag sitter här med biljetterna i min hand, tårarna rinner nedför mina kinder, lyckotårar kallas det. Jag är glad över att kunna få åka ned till min älskling, få vara med honom några dagar innan det är dags att åka hem igen. Men jag känner att just nu mår jag så bra som man kan. Känslorna sprudlar inom mig som löpande eld, eller snarare eld sprutandes ut ur en drakes gap. Hur som helst så är jag lycklig, otroligt lycklig och glad!

Äntligen kommer min lycka, min tur till revansch!

Jag är så lycklig, så lycklig att jag grinade när jag öppnade brevet. Stod vid postlådan, grinade och ringde Daniel. Jag var så glad.

Jag åker till Norrköping om några dagar!! :D:D:D

Är så glad att jag fällde tårar och att jag har städat (och då är jag glad om jag plockar och städar ihop!!)

Kändes som min egna revansch att få fara dit och se hur allt är, vara med om ett riktigt äventyr.

Var faktiskt tvungen att fira.. PanPizza med ett glas dricka och ett ägg! Riktig festmåltid. Daniel firade med pizza han också, men köpespizza.

Billys                                        VS  
               Köpespizza

Denna match är svår att avgöra, men jag tror att jag vinner! För jag är dagens vinnare! Som får flyga ned till min älskling och spendera helgen ihop och bara ha det mysigt. Antar att jag kommer ha med mig godis älskling som du kan äta upp, hihi. Älskar dig Daniel<3

Jag vet att jag aldrig förr trott. Att jag aldrig förr har bett dig om något. Att jag inte tror att du finns. Men nu gör jag ett försök och ser om det hjälper.

     Kära, underbara Gud!

Jag vet att jag aldrig har varit ett av guds barn, men jag vet en sak och det är att jag alltid försöker mitt bästa i livet. Var dag är en prövning och jag har utstått mycket i mina levda dagar. Genom att inte tro och tillbe dig vet jag inte vad du kan göra för mig. Just idag, så gör jag det jag aldrig gjort förut. Jag ber dig om att jag kan få en kallelse och få resa till min älskade och hans kära familj.

Det betyder mycket för mig, både fysiskt och psykiskt. Jag ber dig.. Snälla, låt mig få åka och njuta av min älskades sällskap och få gå på min kallelse.

Ett stort tack om du genomför detta under för mig. Tack!

Det är ju rent tragiskt! Jag har ont i huvudet, skönt att vara utan feber idag iaf och just när man är sjuk är det så otroligt dåligt på tvn hela tiden! Sitter just nu och ser "Glamorama", hur dåligt är inte det programmet? Så dåligt att man fastnar i det. Tre tjejer som visar sitt liv om mode, fest och sitt hår... Gud, tycker nästan att det är patetiskt hur man kan bli så egofixerad, men det är väl så världen har blivit och bara blir värre och värre?!

Idag så är det bara 1-2 dag/ar innan jag ska få brevet från universitetet om jag ska bli kallad till uppropet. Hoppas på det för jag vill åka ned till min älskling, få krama om honom, kyssa honom, se in i hans ögon och säga hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag har saknat honom!

Längtar redan tills jag ska packa ihop de saker jag ska ha med mig och sen få sätta mig på planet och få åka och landa i Stockholm för att sen få bussa ned till min älskling<3 Saknar honom enormt mycket och kan knappt vänta tills jag hoppar fram och slänger mig i hans famn, hoppas han inte tappar mig som han gjorde en gång förut. Hehe, men det var för att han inte var beredd och jag damp ned i golvet, båda skrattade utöver sig, kanske inte så konstigt. Heheh. Alla minnen som vi har tillsammans, gör att jag saknar honom ännu mer<3 Snart älskling är vi med varandra<3

   Idag blir det att dansa!

Inte för att göra reklam eller något för zumba fitness, men det är faktiskt kul som de säger i reklamen, de nämner dock inte att det tar lång tid att lära sig alla steg!

Idag så känner jag för att röra på mig, så efter lunch har jag avsatt 1 timme för att dansa lite zumba.

Försöker att gå ned i vikt, även om det inte är det lättaste, speciellt nu när man är nyfiken, förväntansfull och nervös inför beskedet om var man ska gå universitetet..