Känner mig lagom glad kan jag meddela!

Fick reda på för några timmar sedan att jag skulle vara barnvakt. Allt har bara slutat dåligt, inte för att jag inte kan ta hand om barn, utan för att barnen är som de är.

Aaaaj! Dra mig inte i håret! Jag vill inte ha den här maten, jag äter inte ost! Jag vill ha annan mat! Jag vill ha maten som Anton äter!

Orkar inte med mer snart! Vill bara åka härifrån och vara för mig själv i lugn och ro. Är arg och sur och orkar ingenting. De ska sova här och de har redan drivit mig till vansinne. Kommentarer, skrik, bråk... allt går att göra en lista.

Jag försöker vara positiv och snäll, men känner bara hur jag vill skrika och be dem vara tysta för 1 minut. Som vid maten, sa att maten tystar munnen... Gick tre sekunder sen var munnarna uppe på vid gavel igen och var som en apparat utan off-knapp.. Kanske är jag sur för att jag känner av pms, livet i allmänhet, spänningarna, allting just nu bara. Hatar att allt måste komma ¨på samma gång, känner ingen glädje av att de är här just nu. Mest tristess och att jag bara längtar tills de åker hem imorgon. Är jag hemsk som moster?!

Jag hade mina planer, ett tack till Emelie som gav mig positiv kritik till valet av mat. Jag hade planerat en romantisk middag för jag och Daniel när hans familj hade åkt till Helsingborg. Redan när vi vaknade kände jag hur oron i magen växte, skulle jag vänta eller var detta dagen jag skulle få veta?

Vi steg upp, åt frukost och Daniel märkte att det var något med mig, han frågade vad det var och jag svarade att det inte var något. Men inom mig rusade hjärtat och hjärnan pumpade fullt med tankar. Men dagen fortlöpte ändå.

Jag lånade en cykel och handlade. Dock fanns inte en viktig ingrediens till min mat så jag gick ned till närbutiken, men inte heller dem hade ingrediensen som jag sökte efter. Gick upp i lägenheten och svor, Daniel förklarade hur jag kunde göra köttet på ett annat sätt, men jag förstod som inte och tyckte att den romantiska middagen var förstörd. Men som tur så efter sin dusch kom Daniel och hjälpte mig med middagen. Han gjorde köttet så gott genom att fylla det med fetaost, timjan, olja, torkade tomater och salt och peppar.

Medan vi åt hörde vi på låtar från "Absolut Bröllop", allt var så romantiskt<3

Förrätt; räkcoctail

Dukade upp fint med vinglas, servetter och levande ljus. Daniel blev rörd när han såg hur jag hade försökt anstränga mig för att få det mysigt bara för mig och honom.

Varmrätt; fylld fläskfilé med ugnsstekt potatis

Efterrätt; chokladmuffins med en klick grädde och ett geléhallon

Vi båda hade klätt upp oss inför vår middag. Daniel i en skjorta jag velat se honom länge i. Han tog på sig den och blev så snygg. Parfym, skjorta och gelé i håret, han blev så söt och i det ögonblicket kände jag att jag inte skulle hålla tillbaka något. Jag tänkte på något som jag hört "vill man något får man se till att satsa och chansa"

Efter vår avslutande rätt kände jag att tillfället var det rätta. Daniel satte sig och spelade lite tennis och jag plockade bort det värsta i köket. Tvekade igen och visste inte hur jag skulle göra. Vad skulle han svara? Hur skulle jag reagera?

Daniel frågade vad det var, han sa att jag var i min egen bubbla och han ville att jag skulle komma ut ur min bubbla. Gav honom då brevet som jag hade skrivit. Jag hade där skrivit hur mycket jag älskar honom, hur mycket han betyder för mig, att han är den enda för mig. Det sista jag skrev var att jag är beredd att ta nästa steg i vårt förhållande (om några månader, efter att jag fyllt år) och frågade honom om han var beredd och om han ville ta nästa steg..

Efter jag hade gett honom brevet var jag så nervös över hans reaktion och svar att jag gick ut på balkongen. Visste inte vad han skulle svara. Efter några minuter plingade min mobil. Från Daniel:"Älskling, du vet att ja säger ja gumman kyss". Blev så glad över svaret att jag började grina, det var glädjetårar och jag gick in och kysste honom länge och såg in i hans ögon. Våra ögon sa båda till varandra; jag älskar dig.

När jag tittar på alla bilder ler jag åt de stunder som sommaren kan bjuda på, vad min sommar har bjudit på. Alla stunder med min älskling, min familj och min släkt. Detta inlägg innehåller mest bilder. Känner att jag vill att ni ska kunna titta och le lika mycket som jag gör när jag ser dessa bilder!

Varsågoda och följ med under min sommar!!

Vi grillar, pappa, mamma, Daniel och jag.

Vad fick jag för kommentar av Daniel när jag fotade? "Men, Bjööörk!!" hihi, fick dig allt på bild. Fick t.o.m ett litet leende. Puss på dig älskling

Mitt hus och utsikt

STORfiskarn är i farten..

         Abborren på 0,3 kg

Det roliga var att jag som bara fick de små fiskarna fick ta mig an den stora fisken för "storfiskarn" klagade på kniven som var slö.. Konstigt att jag kunde gör upp fisken, med samma kniv. hehe.

Natten då jag lämnade Daniel var jobbig. Att kliva på bussen, kyssa honom hejdå och vinka genom bussfönstret var jobbigt. Att se honom gå tillbaka till den varma och underbara lägenheten medan jag åkte iväg i nattens mörker medan det regnade. Men vi pratade lite under bussresan och på något sett kom vi fram att det redan då var lite lättare. Vi pratade om att oron inför resan, sorgen över att resa ifrån varandra gjorde det svårt, men när jag hade satt mig på bussen och Daniel gått upp i lägenheten så var det som att det blev lite lättare. Vi hade varit ledsna och nedstämda hela dagen, mest jag tror jag, eftersom Daniel hade mycket att göra på arbetet.

Jag landade hemma, fick träffa mamma och pappa igen vilket var kul, men samtidigt så ville jag inte åka hem. Jag ville inte vara tillbaka här uppe utan Daniel. Men jag tycker att vi har gjort det bra. Redan när jag hade landat ringde vi varandra, pratade några minuter och sa att vi älskade varandra, att vi saknade varandra osv. Kände hur det gjorde ont i hjärtat, men samtidigt intalade jag mig att vi är med varandra igen om ungefär 25 dagar. Så det känns bra, hoppas att tiden går snabbt bara!!

(Inte min säng)  

Sängen inatt var tom, jag saknade Daniels trygga kropp att vända mig mot. Saknade att få ligga nära honom, att kunna ha en arm runt min kropp, att få klia och stryka honom på ryggen. Det var kallt under täcket eftersom jag är van att ha Daniels varma kropp mot min kropp. Även om jag är ledsen över att inte vara nära honom, så känns det okej ändå att vara hemma. Som vi båda har sagt till varandra; vi älskar varandra, djupt och mycket, vi klarar av att vara ifrån varandra denna tid innan Daniel kommer hit. Längtar redan tills han kommer hit. Nästa blogginlägg kommer bestå av bilder från vad vi har hunnit göra i sommar.