Idag firar jag och Daniel 11 månader ihop- tänk vad tiden går snabbt ibland och hur mycket vi har hunnit vara med om dess 11 månader. Nu är det bara kvar 31 dagar och sen har vi varit tillsammans i ett år. Undra hur vi ska fira det, blir nog jag som får hitta på något.

Har några idéer just nu, men vet inte vad jag ska hitta på. Allt beror på så mycket. Vi kanske fortfarande bor med hans mamma och lillasyster, och då går inte allt att hitta på som jag har tänkt. Men om jag har fått tag i en lägenhet och vi har börjat flytta ned lite saker dit så kommer vi förhoppningsvis att kunna hitta på något. Vill ju liksom inte bara sitta still och se på varandra.

 Kanske bio? Eller gå ut och äta?

Jag vet inte, just nu känns allt bara så rörigt att jag inte vet vad jag vill hitta på, allt är toppen om jag får vara med Daniel så jag tror att vi kommer ha en toppendag då vi firar vår ettårsdag. Jag skulle vilja antingen se en romantisk film, gå på stan och kanske få något i present, men jag vet inte.. kanske Daniel köpte mig en ros eller något liknande.. Eller om man typ skulle gå på stan och handla nya sexiga underkläder, gå hem, laga mat ihop, sen ha på sig de nya underkläderna + fina kläder och äta gott och sen lägga sig nära varandra och se en romantisk film. Det skulle jag gilla..

Vi får som sagt se vad som händer. Just nu är det nog mest tv-spelet som försigår inom hans tankar.

Skolan har börjat och vad händer direkt när man börjar om skolan eller arbetet? Jo, alla blir förkylda. Sitter här med rinnande näsa, hosta och huvudvärk, men jag har inte tid att vara sjuk!

Det är mycket med att veta var man ska vara, lektionssalarna ligger huller om buller, buss, spårvagn, pendeltåg, ja, allt finns i denna stad och det är ibland svårt att veta hur man ska ta sig fram eller var man ska.

Men i veckan ska jag ta mig i kragen och ordna upp saker och ting. Ska leta lägenhet och ringa till olika fastighetsbolag, sen ska jag aktivera min säkerhetsdosa, aktivera mitt studentkonto, ta kontakt med CSN och allt annat som man ska hinna med i vardagen.

På något sätt som det är grymt kul att bo här i denna delen av Sverige så längtar jag hem, hem till lugnet. Här är det ofta stressigt och jag känner att man inte får samma kontakt där hemma som här. Här är nästan allt opersonligt och man bryr sig bara om sig själv. Jag saknar alla där hemma, men samtidigt är det så mycket i skolan att jag nästan inte hinner tänka på hur mycket jag saknar allt där hemma. Visst har det blivit tårar, men danne har funnits där för mig och stöttat mig i olika beslut och olika händelser. Han förstår att det är svårt för mig att anpassa mig. Jag vill ha hit mina saker, jag viill ha en lägenhet så jag kan få känna mig som hemma någonstans, visst känner jag mig hemma hos Daniels mamma också, men jag skulle vilja ha ett plejs där jag kan göra vad jag vill och inreda själv och få bestämma själv över osv. Men det kan ta ett tag och det är jag medveten om. Men nu i veckan så ska jag ringa runt och höra om lägenheter. Kan inte göra mer än mitt bästa.

Hoppas att alla ni har det toppen, för det har jag det med!