Känner mig lite töntig just nu. Sitter och ser Karlsson på taket medan jag bloggar. Hade bara att välja på Bambi, Karlsson på taket och Madicken, så det fick bli karlsson på taket. De andra filmerna är redan nedpackade i mina flyttkartonger så jag ville inte packa upp dem. Ledsen Emelie, lovar att jag ska välja en bättre film nästa gång hehe.

Sitter nu och väntar på att Daniel ska ringa mig sen om ett tag. Han ska få äta först och varva ned efter en dag på jobbet och sen ska han ringa mig. Längtar.

Ska nog ta och cykla en bit sen, men måste få smälta maten före.

Kroppen känns svullen och äcklig, vet inte om det är vatten som samlas i kroppen, men den är svullen och jag känner mig äcklig.

Vaknade ganska tidigt imorse och var tvungen att ut och cykla en bit. Kände hur alla tankar snurrade inom mig om bostad, plugg och allt annat. Insåg att samtalet som jag inte vill ta måste snart ringas.. Måste ringa till ungdomsmottagningen för att få en receptförnyelse, men är rädd för att ta det samtalet. De kommer vilja att jag ska komma dit och sen kommer de säga att jag väger för mycket. Är mest rädd för att jag inte kommer få ut mer ppiller. Hur ska jag då göra? Vill ju inte bli med barn nu! Men jag hoppas att det räcker med att säga att jag "jobbar" och inte har tid med att komma dit och att de kan skriva ut receptet ändå.

  Det känns inte i kroppen, det syns inte på kroppen, men på vågen har jag sett att det har försvunnit ett kilo. Vill bli fin, vill kunna få överraska Daniel med att ha gått ned något kilo när jag kommer ned. Med tanke på det, det är inte kvar så längen innan jag ska åka ned igen. Om lite mer än en vecka får jag svar om jag har kommit in någonstans, om jag då har kommit in i Norrköping ska jag direkt åka ned för att tillsammans med Daniel, kanske även du Emelie vill följa och kolla på lägenheter. Men tankarna om flytt och sånt får mig en tankeställare. Pappa sa igår att om jag då hittar en lägenhet så måste jag åka hem och hjälpa till och packa ihop mina saker på släpen för att sen bila ned till Norrköping, sen packa in allt i lägenheten och packa upp alla saker och till sist åka på ikea för att inhandla nya möbler och sen sätta ihop dem. Hade ju tänkt att jag skulle flyga ner till Daniel och sen kunna vänta där nere och sen att de andra kunde packa ihop mina saker och bila ned dem. Men blir nog så att jag måste åka hem och sen bila ned igen, men hursomhelst så vill jag komma in i Norrköping och bo där, hur det än blir innan jag bor där spelar inte så stor roll. Jag menar om jag måste åka hem före eller om jag stannar hos Daniel tills jag flyttar. Jag skulle vilja flytta in i den nya lägenheten runt första augusti för att få vänja mig vid lägenheten och sen få vänja mig vid staden. Det jag hoppas är att Daniel kommer att hjälpa mig, hihi, med de tunga sakerna. Han är stor och stark, så han kan nog hjälpa mig!!

Har hittat de saker som jag vill ha från ikea och jag kan lova en sak; he jer in´t billigt!! Men jag tror att lägenheten kommer bli fin med mina gardiner, soffan, soffbord, sängen, sängbordet och allt det. Som tur som jag har så kommer nog Emelie att hjälpa mig lite, jag tror att hon kommer vilja hjälpa mig att inreda lägenheten för att sen äta hos mig efter pluggandet, eller hur var det vi sa Emelie? hehe.

Funderar på att bli ännu mer "sjuk" så att jag inte följer med till Bureå på kalaset. Allt blir så jobbigt när godsakerna är uppradade och jag sitter där med min vattenflaska och inte kan äta något av det som finns. Hur kul kan det vara på en skala? Vet hur det slutar om jag åker dit; jag kommer att efter ett tag bara att grina och sen gå in på toa för att låtsas vara dålig i magen, men egentligen är det för att jag är så hopplöst arg på mig själv, men samtidigt arg på de andra att de får äta vad de vill utan att öka i vikt medan jag bara behöver kolla på en milkshake för att gå upp i vikt.. Jag vet att jag kommer bli ledsen, känslomässigt överlägsen. Så förhoppningsvis så slipper jag åka idag för jag vill inte fara dit när alla kommer att sitta och sleva i sig godsaker som kaka, tårta, saft, allt möjligt. Men har ingen som förstår mig, ingen i min familj som förstår hur jobbigt detta är för mig. De ger mig beröm om att jag är duktig som försöker, men ingen i min familj som förstår att jag tycker det är jobbigt när alla runt omkring mig kan sitta och fika medans jag bara sitter och tittar på. Hur tänker vissa?

Nej, nu ska jag sätta mig och cykla lite till. Har ju nämligen tagit fram motionscykeln. Så nästa år blir det Tour de France tror jag! Heheh, eller så inte!! 

Hehe, ja, vad ska man säga om denna dag? Har hunnit stå ute i regnet på en marknad i några timmar. Dragit runt med syrran och hennes ungar som bara ville ha med mig i en karusell (radiobilarna), men jag vägrade. Vet nu varför jag inte har mått så bra de senaste dagarna, med tanke på detta inläggs rubrik. Hehe, ni som är så smarta att ni förstår..

Men eftersom jag ändå håller på med min bantning så avstod jag allt utbud som fanns på marknaden, kan säga att det var svårt, visste inte riktigt hur det skulle gå, men gav mig fan på att jag skulle klara mig ifrån frestelsen. Kan nu också tillägga att jag har gått ned ett kilo. Fast har inte kommit igång med träningen riktigt. Har varit mycket annat också som kommer i vägen för min träning, men imorgon ska jag ut och cykla tänkte jag. Så måste nog ladda mobilen inatt så att jag har ström så jag klarar mig!!

  Har hittat en lägenhet, men kanske inte ska ta den ändå. Enligt Daniel var det inget bra område, men samtidigt måste jag ha någonstans att bo. Men vill inte riskera att bli skjuten när jag ska hem precis! Måste överväga det där tror jag. Ska ta och gå och lägga mig nu, eller ska läsa den bok som jag för nuvarande läser "En lek med eld" heter den. När jag läst ut den kan jag lägga upp ett utlåtande. Kan redan nu säga att den är bra.

Gud, jag har blivit en bokmal i sommar, detta är sjunde boken i sommar! Men medans Daniel har jobbat så har det varit avkopplande att läsa en bok och sitta i solen och sola. Tyvärr så satt jag för länge en dag, brände upp mig som ett tok! Godnatt!

Jag vaknade imorse och jag kände hur något inte stämde. Jag var inte nedstämd (varken deppig eller pmsanfall) men kände inom mig att allt inte stod rätt till. Kanske är det magen som är orolig inför dieten, eller kanske tankarna som är oroliga inför den stora flytten. Jag vet inte. Men allt detta fick jag tränga bort. Har hunnit göra ganska mycket idag ändå, fast att jag inte kände mig på topp. Jag har hunnit slänga saker från mitt rum, packa ihop det sista i kartonger, bäddat sängen och vikt ihop min tvätt. Snart återstår det bara att packa ihop kläderna och sen är jag klar för att flytta! Eftersom jag har hunnit göra så mycket på förmiddagen så har jag nu fått tid till att vila och ta det lugnt. Ganska skönt att bara sitta ned och njuta av en bra film. Men samtidigt som jag njuter av filmen så gick tankarna till min älskling och jag kände hur fingerspetsarna bara längtade efter att få skriva dikter som handlade om min kärlek till Daniel.

Starkare än stormen,

Djupare än haven,

Varmare än solen,

Större än universum,

Detta är min kärlek till dig, Daniel

______________________________________________

Här i en stilla gryning,

kan känna dina andetag,

kan se hur du drömmer.

Dina ögon slås upp,

din blick mot mig,

min kropp pirrar.

Gryningen går mot dag,

dagen mot kväll,

fortfarande samma blick, samma pirr.

Så länge du ser på mig,

då vet jag vad jag har;

K.Ä.R.L.E.K

______________________________________________

Tack älskling för det fina du ger mig varje dag. Längtar massor tills jag flyttar, tills jag är dig nära varje dag. Det kommer bli helt underbart! Älskar dig mer än allt. Pussar i massor.

Jag har haft mina funderingar, mina tankar. Livet är inte bara att ta för givet, man måste leva i det och finna sin plats. Min plats på jorden finns bredvid Daniel. Känner mig nästan som en solros ibland; ståtlig och reser mig mot solen. Eller kanske att jag är som en svan, ståtlig, vacker och när jag har hittat min partner håller jag mig hos honom resten av mitt liv. Även om jag inte är en svan eller en solros så kommer jag alltid att stanna hos Daniel.

.     

Dagen till ära så har jag bara slappat. Har tänkt lite och så, spanat på lägenheter, men de finns nästan inga kvar. Men som alltid när jag är oroad över något så har jag Daniel som lugnar ned mig och förklarar att det kommer att finnas lägenheter när jag väl ska söka lägenhet på allvar.

   Måste även tillägga att jag har fått förfrågan om jag har "Skype" av Emelie, sen när jag sa att jag inte visste vad det var så sa hon att jag inte var ensam om det, vilket var väldigt skönt.

Jag satt och läste aftonbladet idag och såg att "Ica-Jerry" nu har blivit till verklighet, men dessvärre är det så att jag har en aning om att "Coop-Danne" snart kommer att göra entré. Han väntar bara på att få göra sin debut.  

<-Här är nya "Coop-Danne". Är i butik inom snar framtid.

   Här är nya "Willys-Millan". Biträder inom snar framtid.

Älskling, förlåt, var bara tvungen. Du vet att jag älskar dig!! Vi passar väldigt bra ihop, du och jag<3 Vi för evigt<3

Jag vet nästan varken bu eller bä längre. Vad och hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Jag vet att jag vill flytta till N., jag är beredd att flytta, och jag hoppas att Daniel vill bo med mig, men jag vet inte hur mycket och hur ofta han vill bo med mig. Förhoppningsvis vill han bo ihop med mig som sambo, men jag vet att han vill prova bo själv innan han flyttar ihop och jag kan inte säga något emot det. Är det så han känner så måste han få göra det. Jag börjar känna en viss oro, kommer jag verkligen kunna klara av skolan om jag kommer in? Kommer jag hålla måttet och klara av skolan? Hur blir det med lägenheten? Hyrorna är höga och jag har inga pengar till hyra och det finns nästan bara 2or ute nu och jag behöver nog bara en 1a. Vet inte hur det här kommer gå. Det enda jag tänker på är att jag vill komma in på skolan, få inreda en lägenhet själv med hjälp och få bo ihop med Daniel så mycket jag kan. Känner hur jag vill allt det här, men att det finns en oro inom mig.. Jag vet vad jag lämnar bakom mig, familjen, de s.k "vännerna", landskapet. Men jag försöker allt vad jag kan för att känna mig självständig, att jag ska tänka på vad jag vill inom mig och inte stanna här i S. bara för att min mamma eller pappa vill det. Pappa förstås är väl lite inne på min sida, att jag ska flytta om jag vill (vilket jag vill för att jag tycker om staden och för att jag vill vara nära den jag älskar), medan mamma tror och tycker att jag ska stanna kvar i S. och plugga något här. Att säga mot sina föräldrar är bland det svårare som jag vet. Känns som på något sätt som att jag sviker dem, men alla föräldrar som har barn i min ålder måste väl vara beredd på att släppa taget och låta oss flytta ut? Men de kanske ser de att det är som känsligt eftersom jag är minstingen, "Lillålla" som pappa brukar säga. Men samtidigt så måste de se till mitt liv, min utbildning och min kommande karriär... Jag vill flytta, vill bo nära Daniel, det är ett stort steg som jag väljer att ta, men han är helt klart värd det.

     Daniel, jag vet att jag har sagt det ofta och jag säger det igen; jag älskar verkligen dig av hela mitt hjärta och jag vill dela mina dagar med dig. Du är allt jag vill ha och allt jag behöver. Du är den person som får mig att känna mig trygg och säker, älskad, uppskattad och så mycket mer. Du vet att du lyser upp min vardag älskling och det är dina fina egenskaper som jag älskar + att du är j**ligt sexig älskling<3 (Speciellt på bilden som jag inte få lägga in på min blogg) hihi

  <-- Daniel, det är så mycket jag vill säga till dig. Du har fått mig att bli en bättre människa. Du har fått mig att inse att jag är vacker och att jag betyder mycket för dig. Trygghet, ömhet, värme, glädje, ja, du ger mig så mycket vackert som jag aldrig vill förlora. Jag älskar dig nu och föralltid gubben<3