Känner mig ganska lugn nu ändå, men nästa vecka blir ännu mer hektiskt än denna.

Det jag har gjort i veckan är att ha solat och läst, over and over again som vissa skulle förklara det som. Solen har varit varm, nästan för varm för att vara sann. Har t.o.m bildbevis på att det har varit varmt

   33,3 grader varmt i solen och jag somnar från boken jag läser. Hur slutar det? Jo, brände mig på ryggen och har bränt mig i knäveckena. Men med lite after sun så var det räddat. Slutade också med choklad i boken, ni alla frågar er hur? Jag svarar att jag hade ätit glass, fick choklad på fingrarna och jag lyckades naturligtvis smeta det i boken, inte min bok dock, hehe.

Många brukar lägga upp "dagens låt" men jag tycker att det är roligare med att lägga upp "Dagens Solstråle". För vi har verkligen en vinnare idag, även om vi hade många kandidater.

Min pappa, Anders Björk, dagens vinnare med motiveringen;

Allas vår egen MacGyver, sonen åt´n Filip Björk, får oss alla till skratt, spelar ingen roll vilket humör eller vilken stämning man är i. Med sina roliga krumsprång, sina roliga kommentarer och sitt härliga utseende väcker hans alla positiva sidor. Därför ger vi äran till "Dagens Solstråle"; Anders Björk!

Mammor, barn, kusiner, farbröder, fäder, HÅLL I HATTEN!!

Idag fyller min "lilla" sötbulle 20 år. Systemet nästa!

Just det alla! Min underbara pojkvän fyller 20 idag och ringde tidigt och gratta honom, sjöng dock inte, ville spara honom det. Alla vet att min sångröst inte är den mest begåvade gåvan som jag har fått! heheh

Vaknade tidigt imorse. Redan runt åtta steg jag upp och ringde barnmorskan. Fick bråka med henne ett tag innan hon kunde ge med sig, tur att man är bra på ljuga och låta övertygande! Behöver dock inte dit på tre månader och det är skönt. Vill egentligen inte dit för att jag tycker inte om sådana ställen, men får väl gå dit och göra bort kollen helt enkelt efter min operation.

Har ont, mår dåligt och viktminskningen går inget vidare.

Känner mig som en förlorare på alla plan..

Smärtan i tån just nu är så hög att jag har tagit smärtstillande och det var ett tag sedan jag var tvungen att ta smärtstillande. Nu är jag där igen.

Har gråtit idag, suttit och varit i min lilla bubbla nästan hela dagen. Är så less på att ha ont. Det värsta är att pillrerna får mig att må illa och vad gör man när man mår illa? Kräks..

Önskar bara att allt kunde bli som vanligt, men just nu ser det inte ut som det. Önskar att tån kunde sluta dunka. Önskar att jag kunde få tag i en lägenhet snart så jag kan börja flytta in, även om jag inte vill. Ville inte bo kvar i stan. Ville flytta ned till Daniel, men blev inte så. Var för dålig i skolan så jag tog mig inte in.. Livet är som det är. Men en dag ska jag och Daniel bo ihop, precis som vi gjorde i min lilla lägenhet i vintras, då vi bodde trångt men ändå bodde ihop. Längtar tills det blir så permanent, inte att vi bor trångt, men att vi bor ihop i en fin lägenhet som vi får inreda ihop.

Ska lägga mig och se en film nu. Ska lägga foten högt och försöka koncentrera bort smärtan.. (om det går)

Just som jag trodde att den värsta smärtan var över kom ett nytt bakvaslag.. Tror att jag börjar grina, eller inte bara tror. Jag gör det redan.

För er som inte förstår ska jag ta det från början. Min resa genom sjukhusets salar och pillrernas olika former började redan 2003. Min tå blev öm och mamma tittade till den, hon konstaterade att jag hade fått en blåsa som var öm, men hon sa att hon kunde fixa det (tur tänkte jag, för det gjorde så jäkla ont). Hon gick ut i skogen och tog hem lite kåda från ett träd, lindade in kådan i en kompress och satte det mot min stortå som nu var lite röd och öm. Natten gick och jag hade ett paket runt min tå, samma procedur pågick i flera veckor och det blev inte bättre.. Vi besökte sjuksköterskan och hon sade att jag borde uppsöka en sjuksköterska som skulle titta på det. Så började min resa..

Nageltrång. Det var det som var problemet. De sa att nageln på min stortå växte in i min hud och det var därför som jag fick så ont i huden. Det värsta var att detta pågick under ex antal år. Jag fick äta penicillin eftersom tån blev infekterad. De har provat skära och fila nageln flera gånger. Pappa blev less, jag blev less, mamma blev less, alla blev less. Pappa försökte ta saken i egna händer för 2 år sedan. Han bokade tid hos mig hos en fotvårdare. När jag kom dit kunde hon inte göra något, direkt hon försökte fila eller röra min tå skrek jag av smärta. Hon sa att inflamationen satt längre in än bara i huden, pappa betalade 200:- och vi tackade för oss.

  Senare efter många tvister med sjuksköterskor och läkare fick jag tid hos kirurgen. De har opererat mig 2 gånger i en sal som var kall och vit. De sa att jag var duktig som kunde ligga stilla så länge som operationen pågick. Hoppade på kryckor i tre veckor, sen kom nästa fas i steget. Infektionen. Fick äta penicillin i 6 månader. Direkt jag slutade med en kur blev läget sämre och fick en ny kur. Så höll det på i 6 månader. Mådde psykiskt dåligt av att alltid ha ständiga plågor, aldrig kunna vara med på friidrotten. Under denna tid som jag blev sluten och struntade i vad som hette kompisar och enbart tänkte på skolan.

Det gick ett tag och det blev bra, började känna mig glad, jag kunde vara med på idrotten och många runt om mig var glada för min skull. Kände att jag kunde hamna i fokus på ett annat sätt än vad jag gjort förut. Men då kom smällen. Allt blev sämre under ett tag. Fick ännu ondare, blev ett sår runt det opererade området och det vätskade och rann blod ur det. Förklarade för läkarna att jag inte orkade ha det såhär och de bestämde sig för att det skulle bli en ordentlig operation i en ny sal med nya instrument. Den här gången skar de upp skinnet ordentligt och upptäckte en ny sak. Benröta. Hade fått det av alla tidigare operationer de gjort.

Som om det inte räckte kom en ny fas. Efter många penicillinkurer och mycket smärtstillande blev tån bra, men då blev andra stortån sämre. Samma procedur har hänt med denna tå. Nu väntar jag på sista operationen på denna tå. Nu idag sprack huden upp runt området som de ska operera. Vill bara få det här klart. Orkar inte gå och ha det såhär något längre.

     Såhär ser det ut när skinnet spricker, det blöder och rinner ur min tå. Den är röd och lila och gör ont. Kan någon förstå att jag är less och bara vill bli opererad för att bli kvitt allt? Kan någon förstå att jag mått dåligt? Kan någon försöka tänka sig vad jag gått igenom?

Vissa brukar skratta åt när jag säger att jag har ont i min tå, men jag hoppas att någon dag, de som skrattar eller har skrattat ska förstå hur ont jag har och vilket helvete som jag har gått igenom och fortfarande går igenom.

Känner mig lagom glad kan jag meddela!

Fick reda på för några timmar sedan att jag skulle vara barnvakt. Allt har bara slutat dåligt, inte för att jag inte kan ta hand om barn, utan för att barnen är som de är.

Aaaaj! Dra mig inte i håret! Jag vill inte ha den här maten, jag äter inte ost! Jag vill ha annan mat! Jag vill ha maten som Anton äter!

Orkar inte med mer snart! Vill bara åka härifrån och vara för mig själv i lugn och ro. Är arg och sur och orkar ingenting. De ska sova här och de har redan drivit mig till vansinne. Kommentarer, skrik, bråk... allt går att göra en lista.

Jag försöker vara positiv och snäll, men känner bara hur jag vill skrika och be dem vara tysta för 1 minut. Som vid maten, sa att maten tystar munnen... Gick tre sekunder sen var munnarna uppe på vid gavel igen och var som en apparat utan off-knapp.. Kanske är jag sur för att jag känner av pms, livet i allmänhet, spänningarna, allting just nu bara. Hatar att allt måste komma ¨på samma gång, känner ingen glädje av att de är här just nu. Mest tristess och att jag bara längtar tills de åker hem imorgon. Är jag hemsk som moster?!

Jag hade mina planer, ett tack till Emelie som gav mig positiv kritik till valet av mat. Jag hade planerat en romantisk middag för jag och Daniel när hans familj hade åkt till Helsingborg. Redan när vi vaknade kände jag hur oron i magen växte, skulle jag vänta eller var detta dagen jag skulle få veta?

Vi steg upp, åt frukost och Daniel märkte att det var något med mig, han frågade vad det var och jag svarade att det inte var något. Men inom mig rusade hjärtat och hjärnan pumpade fullt med tankar. Men dagen fortlöpte ändå.

Jag lånade en cykel och handlade. Dock fanns inte en viktig ingrediens till min mat så jag gick ned till närbutiken, men inte heller dem hade ingrediensen som jag sökte efter. Gick upp i lägenheten och svor, Daniel förklarade hur jag kunde göra köttet på ett annat sätt, men jag förstod som inte och tyckte att den romantiska middagen var förstörd. Men som tur så efter sin dusch kom Daniel och hjälpte mig med middagen. Han gjorde köttet så gott genom att fylla det med fetaost, timjan, olja, torkade tomater och salt och peppar.

Medan vi åt hörde vi på låtar från "Absolut Bröllop", allt var så romantiskt<3

Förrätt; räkcoctail

Dukade upp fint med vinglas, servetter och levande ljus. Daniel blev rörd när han såg hur jag hade försökt anstränga mig för att få det mysigt bara för mig och honom.

Varmrätt; fylld fläskfilé med ugnsstekt potatis

Efterrätt; chokladmuffins med en klick grädde och ett geléhallon

Vi båda hade klätt upp oss inför vår middag. Daniel i en skjorta jag velat se honom länge i. Han tog på sig den och blev så snygg. Parfym, skjorta och gelé i håret, han blev så söt och i det ögonblicket kände jag att jag inte skulle hålla tillbaka något. Jag tänkte på något som jag hört "vill man något får man se till att satsa och chansa"

Efter vår avslutande rätt kände jag att tillfället var det rätta. Daniel satte sig och spelade lite tennis och jag plockade bort det värsta i köket. Tvekade igen och visste inte hur jag skulle göra. Vad skulle han svara? Hur skulle jag reagera?

Daniel frågade vad det var, han sa att jag var i min egen bubbla och han ville att jag skulle komma ut ur min bubbla. Gav honom då brevet som jag hade skrivit. Jag hade där skrivit hur mycket jag älskar honom, hur mycket han betyder för mig, att han är den enda för mig. Det sista jag skrev var att jag är beredd att ta nästa steg i vårt förhållande (om några månader, efter att jag fyllt år) och frågade honom om han var beredd och om han ville ta nästa steg..

Efter jag hade gett honom brevet var jag så nervös över hans reaktion och svar att jag gick ut på balkongen. Visste inte vad han skulle svara. Efter några minuter plingade min mobil. Från Daniel:"Älskling, du vet att ja säger ja gumman kyss". Blev så glad över svaret att jag började grina, det var glädjetårar och jag gick in och kysste honom länge och såg in i hans ögon. Våra ögon sa båda till varandra; jag älskar dig.

När jag tittar på alla bilder ler jag åt de stunder som sommaren kan bjuda på, vad min sommar har bjudit på. Alla stunder med min älskling, min familj och min släkt. Detta inlägg innehåller mest bilder. Känner att jag vill att ni ska kunna titta och le lika mycket som jag gör när jag ser dessa bilder!

Varsågoda och följ med under min sommar!!

Vi grillar, pappa, mamma, Daniel och jag.

Vad fick jag för kommentar av Daniel när jag fotade? "Men, Bjööörk!!" hihi, fick dig allt på bild. Fick t.o.m ett litet leende. Puss på dig älskling

Mitt hus och utsikt

STORfiskarn är i farten..

         Abborren på 0,3 kg

Det roliga var att jag som bara fick de små fiskarna fick ta mig an den stora fisken för "storfiskarn" klagade på kniven som var slö.. Konstigt att jag kunde gör upp fisken, med samma kniv. hehe.